Hög sjukfrånvaro är ett besked, inte ett öde

Måndagarna du känner igen

Klockan sju kommer ett meddelande. Hon är sjuk igen.

Du ringer runt, flyttar kunder och tar några av dem själv. Dagen räddas.

På kvällen är du irriterad, och du känner dig samtidigt lite dålig för att du är det.

Nästa vecka händer samma sak, med en annan person.

Ingen pratar om det. Sjukdom är känsligt och du vill inte vara den som ifrågasätter någons hälsa.

Så mönstret fortsätter, och kostnaden bärs av dig och av dem som kommer till jobbet.

Skilj på två sorters frånvaro

Det här är den viktigaste distinktionen i hela texten.

Längre sjukskrivningar handlar om hälsa. De hanteras med omtanke, kontakt och en plan för återgång. Där är din uppgift att stötta.

Korttidsfrånvaro som återkommer är något annat. Den handlar oftare om arbetsmiljö, motivation eller om något som inte fungerar i gruppen.

Om du behandlar den andra sorten som den första kommer du aldrig att prata om det som faktiskt behöver ändras.

Och om du behandlar den första sorten som den andra gör du något du inte kan ta tillbaka.

Vad korttidsfrånvaron brukar säga

När mönstret sitter hos en person och återkommer på vissa dagar är det värt att titta på tre saker.

Belastningen. Frisöryrket sliter på axlar, nacke och rygg. En person med värk tar ofta ut en dag i stället för att säga att arbetet gör ont.

Relationen. Frånvaro som klustrar kring vissa pass eller vissa kollegor handlar sällan om virus.

Otydligheten. Den som inte vet vad som förväntas av henne, eller känner att hon aldrig lyckas, orkar mindre. Det syns i kalendern innan det syns i samtalet.

Ingen av de tre går att gissa sig till. Alla tre går att fråga om.

Samtalet du ska hålla

Håll det när personen är tillbaka och frisk, inte samma dag hon är borta.

Säg vad du sett, utan tolkning. Du har varit borta fyra måndagar sedan i höstas.

Säg sedan varför du tar upp det. Jag vill veta om det är något med arbetet som gör det svårt.

Och var tyst.

Det första svaret är ofta artigt. Det andra svaret, som kommer efter tystnaden, är det du behöver.

Fråga aldrig om diagnosen. Du har varken rätt till den eller nytta av den.

Vad du gör med svaret

Om det handlar om kroppen, ändra något konkret. Stolens höjd, pauser mellan färgningar, fördelningen av tunga behandlingar under dagen.

Om det handlar om relationer, ta konflikten separat. Frånvaron är då ett symptom och inte problemet.

Om det handlar om otydlighet, börja med rollen. Vad förväntas av henne, vem frågar hon när du inte är där, hur går det för henne.

Bestäm en sak och boka en avstämning om två veckor.

Rutinen som förebygger

De flesta salonger saknar en enkel rutin för frånvaro, och det gör varje gång till en improvisation.

Bestäm tre saker och säg dem högt till hela teamet.

Vem man meddelar och hur, inte via gruppchatten. Hur tidigt, gärna kvällen innan om man vet. Och att du alltid har ett kort samtal när någon är tillbaka, med alla, varje gång.

Det sista är det som gör mest skillnad. När samtalet är rutin blir det inte ett förhör, och du får information tidigt.

Ett räkneexempel med påhittade tal

Talen är påhittade. Räkna med dina egna.

Säg att en frisör är borta tolv enskilda dagar under ett år.

Om varje dag betyder ungefär sex bokade timmar som inte utförs, och snittintäkten är nio hundra kronor i timmen, blir det drygt sextiofemtusen kronor.

Lägg till din egen tid att ringa runt, och de kunder som inte kunde flyttas.

Räkna om med dina siffror. Poängen är att frånvaro sällan syns som en post i bokföringen, men alltid i resultatet.

Det som gör det svårt

Ämnet känns laddat. Ingen vill vara chefen som ifrågasätter sjukdom.

Därför säger de flesta ingenting alls, och tystnaden tolkas av teamet som att mönstret är accepterat.

Det första samtalet är obehagligt. Det femte är det som visar om något förändras.

Och rutinen med samtal efter varje frånvaro faller nästan alltid bort efter ett par månader, eftersom den känns onödig när allt fungerar.

Det som fattas är inte kunskap om vad som ska sägas. Det är någon som frågar dig om du höll samtalet den här gången också.

Där det brukar landa

Sjukfrånvaro är en av få saker i en salong där tystnad alltid gör läget värre.

Den som är borta ofta mår sällan bra. Den som täcker upp blir trött. Och du betalar för båda.

Ett kort, återkommande samtal löser inte allt. Det är ändå den enda öppning som finns, och den kräver att du håller i den även när det känns onödigt.